Gustav har lekt med sin farmor idag och jag tror det var uppskattat av de båda. Jag fick några timmar på egen hand och Pappa Fredrik stack iväg på sin mountainbike. Dagen gick fort och nu sitter jag här med en kopp glögg medan Fredrik nattar den lille älsklingen.
Har tänkt på det här med matning. Man kan läsa i diverse broschyrer och böcker att man inte ska truga i barn mat. Inte tvinga och helst inte leka i dem mat... Jag är helt med på att man inte ska tvinga barn att äta men sedan är jag tveksam och lite förvirrad. I början fick vi locka Gustav med leksaker och lekar för att han över huvud taget skulle öppna munnen. Det gör vi inte numera. Nu ger jag inte mat förrän han gapar stort och visar att han vill ha. Men för att komma dit så kan det ta en stund. Ibland kan han få börja med en majskrok/riskaka/smörgåsrån för att komma igång. Ibland får han leka med själva maten som ska ätas men det blir väldigt slabbigt. Ibland får han en visp eller annat föremål att undersöka. Kort och gott så är det ovanligt att bara själva ätandet duger som sysselsättning. Oftast vill han göra något mer under tiden. När han sedan är mätt så kniper han bara ihop munnen och puttar bort skeden med sin lilla hand. Mycket bestämt. Ibland betyder det stopp, ibland betyder det eventuellt att han vill ha något annat. Kallas detta trugning? Men vet barn sitt eget bästa? Sist men inte minst så känner man ju faktiskt sitt barn vid det här laget och är ganska duktig på att läsa av hur han vill ha det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar